Magasin Mittia Gård & skog 2026

reportage / UTBILDNING

reportage / UTBILDNING OCH ARBETSMARKNAD Prata jobb med Foto: Sofia Weimarck Anna De gröna näringarna behöver bli bättre på att visa på goda exempel och tydliggöra det breda spannet av yrken som finns. Det säger Anna Lindgren från LRF Mitt som kommer till mässan för att diskutera kompetensförsörjning, utbildning och arbertsmarknad. I grunden menar Anna Lindgren att det finns ett stort gap mellan allmänhetens uppfattning om att arbeta med jordbruk, djurhållning och skogsbruk jämfört med hur det är i verkligheten. - Bilden från gemene man är en äldre man med egen gård, djurhållning och spannmålsodling. Det är en väldigt snäv bild av vad branschen faktiskt är och vilka möjligheter som finns, säger hon. Det skapar problem här och nu för det försvårar rekryteringen av ung arbetskraft som behövs i en bransch med förhållandevis hög medelålder. Men det kan också bli ett problem på betydligt längre sikt, enligt Anna Lindgren. - Oavsett om man väljer att jobba i branschen eller inte behöver förståelsen för de gröna näringarna bli bättre så att man kan ta mer välgrundade beslut. Dagens barn och ungdomar är morgondagens beslutsfattare som kommer att styra villkoren för jordbruk och skogsbruk, säger Anna Lindgren. Hon är sakkunnig för skol- och arbetsmarknadsfrågor samt jobbar med medlemsutveckling och support för LRF-Ungdomen för LRF region Mitt (Uppsala, Västmanland, Stockholm, Dalarna och Gävleborgs län). Ett tydliggörande av vad jord- och skogsbruk är på ett grundläggande plan står högt på agendan. Här finns exempelvis ett koncept inom LRF som vänder sig till de yngre barnen upp till årskurs sex och som heter Bonden i skolan. Det är en digital plattform för den yngre målgruppen där lärare och elever runt om i landet kan ta del av filmer och annan typ av information på ett lättillgängligt sätt. - Vi behöver lära barn och unga var maten kommer ifrån, vad det blir av alla träd och hur allting hänger ihop. Det är någon som producerar maten. Den kommer inte från butiken, vilket många faktiskt tror, säger Anna Lindgren. Hon trycker också på nödvändigheten att synliggöra för ungdomar runt om i landet vad branschen har att erbjuda när de ska välja utbildning eller söka sitt första jobb. - Det gäller att vi är därute och visar oss, på yrkesmässor och i samband med gymnasieval. För hur ska ungdomarna kunna välja att utbilda sig inom något som man inte vet finns. Det är en dold bransch för ganska många, säger Anna Lindgren. De senaste åren tycker hon sig ändå se tecken på en förbättring och att LRF och andra organisationer har vänt en tidigare negativ trend. Till exempel har söktrycket till naturbruksgymnasierna blivit bättre. Det har skett en förändring så att platserna på många utbildningar är fyllda. - Jag sitter inte med all statistik, men det är en positiv trend. Genom att öka kunskapen och förståelsen hos studieyrkesvägledare når vi ut till eleverna. Det har gett resultat, det finns ett växande intresse därute, säger Anna Lindgren Det betyder inte att jobbet är färdigt. Ännu mer synlighet - gärna då i positiva sammanhang - är vägen framåt tror Anna Lindgren. - Ofta när LRF syns och hörs i media handlar det om att något är fel. I stället måste vi i större utsträckning berätta om alla goda exempel som finns för att ändra mindsetet hos både unga och äldre. Framåt är det också avgörande att trygga tillgängligheten till relevanta utbildningar, både på gymnasie- och högskolenivå. - Det är väldigt viktigt är att de utbildningar som finns håller rätt kvalitet och att eleverna får rätt kompetens som är anpassad för var arbetsmarknaden är i behov av. Kanske kan också nya typer av kortare utbildningar och större flexibilitet i utbildningsvägarna vara en väg. Det är inte något för alla att plugga i tre till sex år på SLU. Vad skulle du säga till unga personer som funderar på att utbilda sig inom jordbruk, djurhållning eller skogsbruk? - Att du behövs! De gröna näringarna är en framtidsbransch med många möjligheter där det finns en stor variation av olika yrken, allt ifrån att jobba som djurskötare till att utveckla ny typ av teknologi och hållbara lösningar. Viktigt på riktigt! MITTIA GÅRD & SKOG | 2026 22 GS26_22-23_.lrf och gränser.indd 22 2026-06-17 11:26

ORNING PÅ GRÄNSERNA / reportage Håll koll på gränsen - undvik konflikter En felaktig avverkning eller en väg som plötsligt inte får användas. Det är två typiska exempel på vad som kan utvecklas till segdragna tvister. Digitala gränser i en GPS-karta ska man inte lita på till hundra procent. Dåligt underhållna gränsmarkeringar och rågångar är en vanlig orsak till att det uppstår problem mellan grannfastigheter eller mellan en fastighetsägare och en entreprenör/virkesköpare i samband med en skoglig insats. Det säger Sven-Eric Dahlson som är skogsrådgivare vid Hushållningssällskapet. Med lång erfarenhet har han noterat att en blind tro på att digitala kartor visar absolut korrekta uppgifter är en källa till tvister kring fastighetsgränser. - Ofta sätter man alltför stor tilltro till kartor och GPS, för att man tror att det mest moderna är det säkra och riktiga. Men i första hand gäller markeringar i fält. Och handlar det om gamla gränser kommer GPS absolut i sista hand. Det kan skilja upp till 20 meter i sämsta fall, och då hinner en skogsmaskin komma ganska långt in på fel sida, säger han. Men för att kunna använda sig av fältmarkeringar, för att till exempel snitsla upp inför en avverkning, är det en förutsättning att de syns. Det är här som du som fastighetsägare själv kan göra en viktig och förebyggande insats: Nämligen att återkommande underhålla rågångar och markeringar som visar var gränsen går. - Det är något som man med fördel kan göra tillsammans med grannen om det är möjligt. Är det oklart på något ställe är det bara att sätta upp några extra käppar, säger Sven-Eric Dahlson. Enligt honom är en bra rågång gärna en till två meter bred, och om man står vid en gränsmarkering ska man kunna se nästa markering åt vardera håll i gränsens riktning. - Många resonerar som så att ”jag vet var mina gränser går, så jag behöver inga markeringar”. Men marken kan byta ägare och en siktgata kan slya igen fullständigt på några år. Är det dessutom angränsande ungskogar kan det bli riktigt knepigt, säger Sven-Eric Dahlson. Han tycker till och med att man kan schemalägga gränskollen i sin skogsskötsel och se över dessa ungefär vart femte år, eller kanske ännu oftare om det är ung och snabbt växande skog. Om det nu skulle uppstå gurgel då, säg att en avverkningsgrupp från grannfastigheten har gått för långt in på din mark, hur gör man då? För att undvika trubbel är det bästa rådet enligt Sven-Eric Dahlson att så snabbt som möjligt ta tag i situationen: - Tala med grannen, och om du inte vill eller vågar så anlita en tredje part som är neutral. Det kan vara Skogsstyrelsen, en skogsägarförening eller en konsult. Samma sak om du själv har orsakat felet. Ta kontakt och erbjud kompensation för skadan. Och gärna då lite överkompensation, pengar brukar lösa många problem, konstaterar Sven-Eric Dahlson. Fakta/fyra tips: Använd tydliga gränsmarkeringar och underhåll dessa. Sparka mossan av gamla gränsstenar, sätt upp nya käppar när de gamla är för slitna och måla färgmarkeringar på utvalda träd utmed gränsen. Gå en runda med grannen så att ni är överens. Ha koll på om det blir en ny fastighetsägare så att även denne är med på noterna. Om det sker en slutavverkning utmed en fastighetsgräns är det ett utmärkt tillfälle att förbättra gränsmarkering när sikten är som bäst. Blivande markägare? Gå ut i skogen och se över gränserna. Är de bristfälligt markerade är upprustningen av dessa kanske en extra kostnad som du får räkna in i kalkylen för köpet. MITTIA GÅRD & SKOG | 2026 23 GS26_22-23_.lrf och gränser.indd 23 2026-06-17 11:26